Musiiiiik

Kärlek

Ibland känns det som att jag har så nära till mig själv
tillgång och tillåtelse att inta, passera igenom
den som jag en gång undrade över
känns så nära
så lätt
enkel
och det är mindre komplicerat för mig att
gå in, hitta rätt, ta med mig vad jag behöver
inte alltid
men ibland känns mitt jag mindre abstrakt och mer konkret än någonsin

Under dagens träning var jag så trött. Mina muskler ville inte jobba för fem öre.
Inte undra på när jag tränat i princip varje dag i två veckor nu... eller ja. Rört på mig varje dag.
Dags att låta morgondagen stå för vila?
Kanske en promenad med mina tjejer men ingen träning.

Imorgon kväll ska jag och min favoritsyster se Soran Ismail på draken. Det blir förhoppningsvis grymt kul och Soran lär leverera :)

Öh.
Jag borde stänga av hjärnan, släcka och sova. Går det? Kanske inte är skapt till att fungera så.

Det är så underbart när man kommer på något, når en insikt - och är övertygad om att man alltid vetat om vad man insett.
Kanske vet vi vilka vi är, vi har kanske bara glömt av det på vägen?

Idag vaknade jag på rätt sida efter att ha somnat efter en fantastisk insikt.
...vissa saker kan man förstå mentalt men insikter tror jag sker på ett annat plan. Känslomässigt, i nervsystemet, i hjärtat... vad man vill kalla det.

Att dela med mig av mina insikter känns rätt meningslöst. Eller är det? Jag vet inte. Det är något jag får fundera på.

Jag vaknade i alla fall på ett fantastiskt humör och avslutar ännu en dag med träning för kroppen och hjärnan. Jag ha lett flera gånger, pratat om viktiga och mindre viktiga upplevelser...
Jag är tacksam och vill tack... vad det nu är jag ska tacka. Alla mina medmänniskor - även de som behandlar mig mindre ultimat, ni utmanar mig. Tack för att ni låter mig utveckla större medvetenhet om mig själv och min omgivning.

Alltså. Dags att sova snart. Morgondagen kanske blir lika fin. Grupparbete blir det i alla fall. Puss.

En helvetes massa jävla ångest.

Jag har så mycket ångest i kroppen att jag mår illa, att jag hulkar och spyr upp den genom tårar.
Tänker jag inte på min ensamhet känner jag ingenting, då är det bara en tomhet.
Känner jag min ensamhet så känns det så här.

Så jag måste skriva, jag måste få ut mina ord. Jag måste förstå. Jag vill inte känna ensamhet varenda jävla dag. Avklippt från min omvärld och utlämnad i kylan. Jag vet att jag satt mig där själv.
Men jag är för medveten för att kunna gå in i värmen utan att förstå vilken typ av värme jag behöver.

Jag gråter. Jag kräks. Spyr. Någonting ska ut. Någonting som är fult och äckligt men nödvändigt att titta på.

Varför ska det envisas med att blåsa ute och varför är jag grinig och varför ska vi ha typ 20 böcker till nästa kurs när jag har som minst pengar.

Det är skrämmande att 13% av alla barn i Sverige lever i fattigdom. Det är än mer skrämmande att det antagligen lever desto mer procent i länder med ännu sämre ekonomi... eller snarare sämre fördelning av ekonomi.

"Det är framförallt tre grupper av barn som är särskilt utsatta och som inte har nåtts av den allmänna välfärdsutvecklingen: barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående. Skillnaderna är också stora mellan de fattigaste och de rikaste grupperna av barn, mellan kommuner och mellan stadsdelar i storstäderna." (rb.se)


Jag är inte förvånad. I Sverige har du inte speciellt hög status om du har en annan hudfärg, inte kan tala ren svenska eller heter något annat än Svensson, Nilsson och Johansson. 
I förorterna blir de "placerade" och möjlighet att komma in i gemenskapen i vårt svenska samhälle känns för mig tveklöst komplicerat och väldigt svårt. 
Jag tvivlar inte på att vårt gamla klass-samhälle tagit sig en tur i karusellen och förändrat sitt utseende en aning - men existerar i allra högsta grad.
Det är sjukt och det är fel. Jag önskar att segregering var en dröm, en illusion. 


Jag önskar mest av allt att alla barn får växa upp med en möjlighet att få ordentligt med käk (basic för en normal jävla levnadsstandard för i hellskotta). En förbannat massa kärlek från sin familj, hur den än ser ut. 
Framförallt bra förutsättningar för att leva inom det samhälle de växer upp i/utanför - då kan de växa ur sin socioekonimiska status och tillåtas förändra sitt liv på egen hand. 

Ibland talar man "samma språk". Föreläsningarna jag går på just nu tilltalar mig för att jag talar det språket de talar.
Kultur. Sociologiskt kulturbegrepp, humanistiskt kulturbegrepp och socialantropologiskt kulturbegrepp.
Hur talar vi om kultur i samhället och framför allt i förskolan?
Jag suger åt mig som en svamp och fy fan va kul det är!
Normer, avvikelser, regnbågsfamiljer, kultur som meningsskapande, olika genusperspektiv, kategorisering av människor och saker i vardagen... ja, min hjärna spinner på egen kraft i den här kursen. La la la laaa.

Jag ska nu läsa och plugga lite inför kommande seminarium. Kanske äta lite först. Puss på er.

Jag sket i spinningen och körde vattengympa istället. Jääävligt gött. :)

Påminnelse.

En mental påminnelse. Jag har inte tränat på två veckor snart. Imorgon blir det spinning. Kom ihåg hur bra du mår av träningen Lisa... så pallra dig iväg imorgon så är du igång igen!

Oj!

Hej :)

Jag har varit lite avskuren från internet i helga.

Lite kort om fredagen. Jag var på uruselt humör rent allmänt och nog för att Sigrid och Astrid är mysiga så var det skönt men samtidigt tråkigt att komma hem på kvällen. Sorgsen och irriterad på samma gång. Men i ensamheten kan jag återhämta mig.
I lördags tvättades det massor. Jag och Jenny sprang runt i tråkväder, hon letade kläder och jag fixade till mina glasögon som varit snea, smutsiga och glappiga i flera veckor. De skruvades åt, reglerades, putsades och jag kände mig som en ny människa.

Runt fem åkte jag hem till Magnus, Ingrid och Caspian. Jag och Caspian hängde ensamma till halv åtta, när han skulle sova. Han är verkligen en underbar liten människa. Pratar sitt egna språk, gör brumbrumljud som en kung, kramas, har en vilja av stål men visar respekt när man möter hans vilja med lika stor envishet.
Han är fantastisk helt enkelt. Och vääääldigt mysig. Men jag är ju partisk i den frågan.
Lördagkvällen spenderade jag och Fredrik tillsammans. Snackade om allt som spelar roll, som vi gör bäst ihop.

Söndagsmorgonen började fint. Klockan 5. Nog för att klockan stod på 06.00. Jag var trött och Caspian var pigg. Men han lekte på genom att läsa massa böcker när jag halvsov i soffan, kolla på ett avsnitt av drömmarnas trädgård, röja runt i allmänhet, skrika på folk som gick utanför, krypa runt på golvet med sina fina träbilar och säga brumbrum och tut tut. Vi käkade, umgicks och tillslut drog vi ut på promenad.. när jag var kapabel att stå upp så att säga.
Kaffe hittade vi i Haga, han fick springa runt på kullerstenarna, plaska provocerande i vattenpölarna (han tittade busigt på mig men jag mötte det med att plaska jag med...jag är ju faster. Inte förälder). Vi gick till en lekplats där vi gungade, grävde, gick runt, klättrade.. och tillslut träffade vi lillens föräldrar. Utvilade och väldigt tacksamma.
Jag drog vidare och mötte Jenny igen. Vi satt vid kanalkanten och åt sushi/thaimat. Gött och varmt och mysigt.

Senare mötte jag upp Daniel, vi käkade på Max, promenerade, köpte godis och var allmänt flummiga... jag som var vääääldigt trött och hög på socker (eftersom jag inte käkat det på länge). Kul hade vi.

Sen tror jag att jag däckade runt halv elva. Behövligt.

Och nu är det måndag, ny kurs har startat i dag och det verkar som att det blir en riktigt intressant sådan. Jag är pepp... apropå det borde jag väl fortsätta läsa istället för att sitta här. Bilder kommer kanske sedan. PÖSS.

Idag ska jag tvätta fem ton tvätt, träffa den här donnan...

 (Jenny that is)

...Och sedan träffa den här gullrumpan. Vi ska umgås hela kvällen, natten och söndag förmiddag. Våfflor fåre bli!

Vad är detta? Hela min kropp omsluts av en känsla av sorg. Melankoli. Kanske är det våren, förändring i luften.

Jag skulle kunna gråta om jag hade något att gråta över.

Helg! Imorgon är det fredag. Jag ska hänga på Berzeliigatan med Sigrid, Astrid, Hanna, mamma och pappa... tror att Fredrik ska haka också.
Vi ska påskpyssla. Det blir säkert superkul även fast påskpynt är det sämsta pyntet. Ägg liksom. Och fjädrar. Vad har det med Jesus att göra förresten?

I övrigt tror jag att det blir min fredag... häng med en 2,6åring som älskar att prata kan vara nog med aktivitet för en hjärna som min.

Sigrid och jag <3

Attifnatti... I ett nötskal <3

Glad trosdag... ja. Jag skrev trosdag. Jag menar torsdag.

En sjukt skön torsdag mina vänner.
Jag har ägnat mig åt rapportskrivande, som är i princip klar! Väntar bara på svar från en lärare angående hur jag refererar till en specifik bok. Then I'm free... till på måndag när nästa kurs drar igång!

I övrigt har jag varit och vägt mig på viktväktarna. Träffade min favoritkonsulent och jag ligger kvar på mina stadiga 68 kilo. De verkar fungera. Efteråt gick jag till coop och handlade massa mat. För det behövs liksom.
Sedan hälsade jag på hos pappis på Berzelii. Vi snackade försäkringar, som jag nu skaffat. Nya glajjor, som jag får se till att ordna pengar till på något vänster och sedan käkade jag lunch på balkongen.

Allt som allt en väldigt bra dag. Minus skallebanken som sänker mitt humör en aning. Oh well.

 Jag hjärta böckerna

 Jag har dragit lite medicinkort

 Work in progress 

 På mammas och pappas balkong

 Jag la en läggning och käkade halvgott veganskt godis

"World peace begins in the heart of each individual" 

Nu fortsätter jag dagen med att läsa "Kampen om tronen". Yäy.

PUSS!

Dagen har bjudit på en redovisning. Jag fick en sjukt skön blackout och tappade bort mig i texten. Jag är inte skapt för att läsa innantill. Det rör till sig då... men samtidigt är jag tvungen att köra efter bestämd text så jag inte missar något. Men jag tycker snarare att lärande och utveckling av förståelse kommer när jag får prata fritt och efter mina egna associationer. Men då vore redovisningarna ett minne blott... men det är en grej att ta upp i skolrevolutionen. Öh.

Annars så skriver jag på min rapport, sista delen av alla jävla examinationer vi haft i den här kursen. :) Jag är typ klar... behöver bara koppla MASSOR till litteraturen.. för jag snackar mest efter eget huvud just nu. Självklart ska en mer utförlig struktur komma till.. för det saknar jag alltid i mina texter. Dags att utvecklas lite kanske.

På återseende.

Inspiration.

Oh Shay Carl. Det är lustigt hur någon man följt genom internet i flera år kan hamna innanför ens skinn.
Jag grät äkta glädjetårar under de sista minutrarna av den här filmen.

Och minnen uppstår i mig. Min egen resa av när ett beslut att förändras uppstod. När jag genomförde det med ett leende. När alla delmål uppnåddes och när jag var i mål.
Min resa, som jag är så stolt över.

"Change occurs when the pain of remaining the same is greater than the pain of changing."

Skaka galler emellanåt.

Att... leva.. med hypokondri. Suger.

Men liksom. Det är en del av mig och
jag kan inte kapa en del av mig.

Jag försöker verkligen använda mig av den skarpa, starka, intensiva energin min hypokondri kan frammana till något positivt.
När jag kan träna gör jag det med känslan av att jag jagar bort den negativa energin och låter styrka flöda genom kroppen.
Men när jag är sjuk som jag varit denna veckan känner jag hur ett mörker faller över mig och hur jag får svårt att fokusera på annat än oro, ångest och rädsla. Men jag kämpar vidare. Jag vet att jag är en periodare av rang.

John var ett namn jag fick upp när jag funderade över vad kraften inom mig ser ut som, känns som, heter, osv. John, du och jag ska skaka om världen, inte skaka galler .

Musik!

Ah! Awesome. Just sayin...