Beckoning Places

Of beckoning places
I have never felt more lost.
Nothing invites me onward.
Nothing compels my mouth to speak.
In cave-like ignorance, resembling oblivion,
I am soulless in sleep.
Where are you, beloved?
Do you not think I wait for you?
Do you not understand the crystal heart?
Its facets like mirrors for the clouds
absent of nothing blue.

Invincible heaven with downcast eyes
and burning bullets of victory that peel through flesh
like a hungry ax,
why did you follow me?
I need an equal not a slayer.
I need a companion not a ruler.
I need love not commandments.

Of things forgotten
I have never been one.
God seems to find me even in the tumbleweed
when winds howl
and I become the wishbone in the hands
of good and evil.
Why do they seek me out?
What purpose do I serve
if I cannot become visible to you?

- James Mahu

Ur det fostervatten vi alla härstammar
Kan vi var och en resa oss 

ur denna varma källa av liv
kan vi vandra upp, låta våra fysiska kroppar
skåda planetens härligheter

Genom en hand utsträckt, hållen av en vän
drömmer vi alla om att återvända
till källan
därifrån vi föddes,
men i dessa, våra kroppar, kan vi aldrig smekas av enheten
mer än genom sökandet

i varandras ögon, i varandras själar
kan vi se oss själva

Att från början få finna vägen ner till den djupaste källan
och där simma, tillsammans med dig själv
att finna den trygga punkt som du kallar hemma
där hjärtats mittpunkt inte förvrider eller förvillar dig
där kan du möta den intima känslan av närhet
vibrationer som fångas upp av hela dig

då kan du finna dig längtande efter ytan
den syrefattiga atmosfären du nu befinner dig i
påminner dig om hur det är att andas
hur det är att skåda solen

så du simmar upp
och varje millimeter av din kropp når nu
ett annat tillstånd
i din maggrop känner du inget annat än spänning
nyfikenhet

då tar du ditt första steg,
upp på en strand du aldrig tidigare besökt

du tar ett steg och när du snuddar gräs
finner du att din hand är hållen
för du är inte ensam
din trygghet har följt med dig
det hjärtat du lärt dig vara ett med
ville följa med dig upp

ni ser tillsammans att solens strålar gett liv till växter
och att djuren i naturen ropar sina namn
framför varandra står ni nu
en kvinna och en man
händerna i varandras 
så möts ni i en kyss
och för en stund glömmer ni vem ni är
om ni blivit ett
eller om ni är två

och en längtan efter enheten sprider sig sakta
i din kropp
men du vet att vägen till samhörighet inte är att backa
ner i det du tidigare varit

din väg är okänd
men den trygghet du håller i din hand
den lämnar dig aldrig