En gång var jag barn
och jag visste allt
för varje år jag levt har jag tappat
förlorat
och vad har jag vunnit på att åldras?
En tid
då jag som barn
kunde jag springa snabbast
jag kunde bli allt och allt kunde bli mitt
en sensommar-kväll var en evighet
där hela livet spelades upp
barfota
värme
solnedgång
hud som luktar sand
och vad har jag vunnit på att mogna?
Medvetenhet?
Klokhet?
Har jag blivit mer eller har jag skalats av
hyvlats med heta knivar
En tid, som brinnande ungdom
Som passionerad allvetare
En förlorad lycklig jävel
Då lite dimma över en sjö kunde skapa minnen för livet
Mitt i allt finns ingenting
Bara essensen av medvetna val
och om jag någonsin glömmer ska jag ta av mig skorna
springa på grus
skratta åt kärleken
och jag ska skrapa mina knän
jag ska ramla från min höga häst
som sen länge skenat
Livet ska vara ett pussel som aldrig blir klart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar