Det mest skrämmande är känslan
insikten
av att jag villigt lät mig förtrollas
av en manipulativ, desperat människa
Känslan av att vi passade ihop, att du var det närmaste jag kommit till rätt
de tankarna är så skrämmande,
så obehagliga, nu när jag vet exakt hur mörk din själ är
speciellt känslan du lämnade kvar hos mig blandat med
det jag sett i svart på vitt
att du är förbi sjuk och empati-lös. Underutvecklad.
jag tvivlar för en sekund på min förmåga att bedöma människor
"rätt" känns som en jävla lögn
är manipulation det som trollbinder mig?
jag är rädd
för jag ser in i ondskan när jag läser om dig
ondskan släppte jag in, nära in
jag ville berätta allt
medan du planerade bäst hur du skulle ta död på sin egen själ
Jag avundas inte dig E.
Du skrämmer mig samtidigt som jag är överlycklig
att jag lyssnade på min mage och avslutade all vår kontakt
jag grämer mig bara över att jag i min förvirring trodde att jag förlorat dig
när jag faktiskt gjorde mig själv den största tjänsten i mitt liv
herre gud. Jag känner mitt i all rädsla tacksamhet. Tack o tack, vi möts aldrig aldrig aldrig någonsin igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar