"Jag mötte en flicka i skogen.
Smutsig om kinderna och med en förvildad blick.
Hon talade om solens strålar som lyser igenom alla skydd
Hon berättade om kojan hon levde i och sa;
"Här har du min koja, min far han har byggt den"
hon talade också om hur den inte kunde undkomma verkligheten
På berget, där kojan bredde ut sig med vita tygväggar, lös solen mellan träden
En silverfärgad bil skymtade fram bakom träden
en tvättbjörn visade oss att galenskap kan te sig ologiskt men också betyda något viktigt
Min promenad i skogen började inte i en jakt på spänning
det var ro jag ville ha
det var efter lugn jag letade
för min sorgesamma vandring öppnade en glänta."
Från en dröm - skrivet efter jag vaknade - omskrivet efter jag reflekterat lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar