Jag såg en kvinna hålla en kristallkula
genomträngd av närvarande ljus
hon styrde ljuset med sitt medvetande
ljuset nådde den närmaste omgivningen
för hon hade inte lärt sig låta ljuset explodera
det blev suddigt, hon förvandlades
hon såg med nya ögon
jag både var och såg kvinnan
som förvandlat sina vyer till kristall
där allt hon såg på genomsyrades av ljus
färger och värme
hon och jag, vi blev ljuset
som vi sände med hjälp av slaget av våra vingar
vindpustar av ljus
och sen blev det suddigt igen
jag glömde vem hon varit, vem jag varit
som om minnet bara tålde ljus
när ljuset var allt istället för fast
i mina drömmar är jag min egen framtid
och vingarna jag bär kan ingen ta ifrån mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar