Det bor något starkt i mig. Som alltid skavt och gjort ont.
Gud lade ett smärtande bultande hjärta i mig.
"Här, du får något som svämmar över. Som alltid kommer göra ont."
Jag tror inte Gud gett mig mer än vad jag klarar av.
Det starka som bor i mig är min svaghet, min sårbarhet.
För hur skulle det kunna vara annorlunda?
Gud som är så klok.
Det gör alltid ont i mig. Men tilliten tar liksom över och smärtan mynnar ut i något mer.
Tänk att Gud älskar mig så, att jag fick ett levande hjärta som förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar