Någonstans på vägen fyllde jag år
kanske trettio
men det blev inte lättare, eller svårare
kanske inget alls
hur jag känner, förstår och förändrar
idag sitter jag i min säng, tänker på vad jag borde
göra, känna, orka, vilja
men jag blir inte klokare
eller dummare
det blir inte lättare
för tankarna svärmar som bin
och det är inte svårare
för tankarna är som de alltid varit, där.
Här. Hos mig.
Och jag mår lite illa, känner mig lite trött, vilar för länge
och inspirationen finns inte kring någonting
kanske fortsätter jag lägga pussel
och låter tiden gå, någonstans på vägen kanske jag fyller förtio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar