Something known as Me

Att uttrycka sig. Genom papper och penna, med diverse resultat.

När jag målar är det som att mitt undermedvetna jobbar ihärdigt medan mitt medvetande betraktar och roas av former, färger och mönster. Tydligen är jag matematisk.
Mest ser jag det som en nödvändighet. Andra ser det som skicklighet. Jag styr själv inte över min förmåga att måla, rita, kladda. Den existerar. Kanske pga lusten till att få uttrycka mig, kanske pga förmågan att uttrycka mig genom konst..
Jag tror inte att jag kan måla utan motivation. Jag är ingen tekniskt begåvad målare... jag styrs av att jag hamnar i ett flow. Och plötsligt har jag en helhet skapad av linjer, former, färg och mönster.

Att beskriva min teckningar som konst känns fel. Inte för att de inte är värda att se på. Snarare för att konst är ett laddat ord. Det ger en känsla av något duger. Själv är jag mest intresserad av att få ut kladdet, så att säga. Snarare än att få det beundrat och betraktat. Terapi för mitt undermedvetna? Skoj är det oavsett. Men endast när jag har ett behov. Därför är det otroligt svårt med önskemål och beställningar. För det får jag emellanåt.

Hur ska jag kunna producera något bestämt när det inte är mitt medvetande som styr pennan?