Det är mörkt
när jag tänker på de saker jag försöker glömma
det finns inte en glimt
av ljus
och jag mår i hemlighet
illa
spyfärdig
det är i mörkret jag är blind
av bländande insikter
om jag gråter
och släpper taget om mig själv
jag vet ett sätt som bara fungerar i korta sekvenser
något som låter mig se ljus
korta korta strålar av ljus
de är mekaniska tekniska förvillande förirrande förbannade glimtar
som lämnar mig lika blind som innan
destruktiva ficklampor vars batterier aldrig håller längre än en kort stund
och om jag undviker dem fångas jag av mörkret än snabbare
som om igen och igen och igen och för alltid håller mig fast
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar