Elias, jag förlåter dig.

Det är på tiden att jag släpper dig nu.
Att jag låter dig vara ett minne
Att jag låter dig cirkulera omkring mig utan att binda mig vid dig

jag vill inte känna sorg längre
jag vill inte vara mer besviken
för du var en stjärna
du var det närmaste jag kommit
för i mina ögon var du precis allt jag letat efter

samtidigt vände du dig
som en sten
och det kröp ut skalbaggar
du låg på rutten mark

och jag vill inte vända dig en gång till

jag vill bara låta dig vara den du är, var
bra, fantastisk
men också tillitens obarmhärtiga bödel

jag vill inte vara sårad längre
jag vill inte skylla min rädsla på dig
jag vet att du skänkte glädje
jag vet nu att du skänkte lika stor sorg

jag accepterar att du hade två sidor

och jag vill släppa dem båda
jag vill inte längre försöka förstå dem båda
jag vill tillåta dig ta dig in
men aldrig mer än som ett minne
aldrig mer än som något flyktigt
som alltid hittar ut igen