och i skuld överförs inget annat än missnöje
varför lever du i det
hur kan du gå med på det?
Fast att vi sitter här, vid kanten av ett lugn
där ingenting stör, förutom dina egna tankar
och dina ord talas inte för att förlösa
de har halkat ner i en avgrund och du förstår inte vad du menar
men jag frågar då, så här kan du inte leva
för det är inte meningen att vi ska leva så
och jag talar lika mycket till mig själv
och jag ser och jag förundras och jag vet
jag vet
att aldrig vill jag leva så, där det vackra glöms bort
och vi blir varandras fiender
min vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar