I mina händer ligger någonting
som jag inte kan låta bli
att vrida på
hur jag än vänder så blir det inte klarare
och jag blir inte klokare
den här känslan
av att någonting gnager och tynger
fast att ingenting är uppenbart fel
den känner jag igen
och jag skulle kunna skrika av frustration
för hur kan oro och ångest få härja så som de gör?
men jag bad om vägledning
och jag ber om mod att se klart
se på den känslan som finns i mig
och viljan att förlösas från otro och rädsla
in i tillit, den driver mig framåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar