du tar tag i mig
och det finns ingen skam
allt har runnit, som en rännil, ut i sanden
men med tiden gick det inte som jag trodde
sanningen är den att din kärlek förvandlat mig
du är som alkemisten, som förvandlar sten till guld
och mitt hjärta bultar med samma blod som du satt en brand i
kanske brinner jag upp
och du omsluter just den biten av mitt hjärta som är öppet
och tillitsfullt
den del du tagit som din egen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar